Predikan, Dala-Floda kyrka 2001-12-16
Guds rike är inom er, säger Jesus.
Glänta på dörren, till ditt innersta, och kika in!
Vad ser du?
- Får jag också titta?
- Aldrig, är du inte riktigt klok! Aldrig att jag visar dig vad som finns i mitt inre. Där finns inget jag är stolt över, inget jag vill visa upp!
- Men du, du kan väl titta efter, en gång till!?
- OK.
- Ser du inget mer?
- Jo, kanske...
- Ja, vad då?
- ...ett ...litet barn.
- Är det du, när du var liten?
- Nja, jag vet inte riktigt, det är ganska svårt att urskilja...
- Kanske det är ... Guds lilla barn?
- Guds barn, där inne, mitt ibland all bråten?
- Ja, var annars? Gud har alltid bott granne med kaos.
Guds rike är inom er, säger Jesus.
Gud har lämnat ett avtryck inom var och en av oss. Ett unikt avtryck.
Du är ett unikt uttryck för Gud! Så hisnande stort!
Samtidigt är vi smärtsamt medvetna om att vårt inre är ganska invecklat. Det är många känslor och tendenser som spelar inom oss samtidigt, skapande och nedbrytande om vart annat.
Och likväl, där inne i röran, finns himmelen inom, Guds rike fördolt.
Det är ganska vanligt att vi inte vågar öppna dörren och kika in, av rädsla för det vi ska finna.
Men den vanligaste frasen Gud säger i Bibeln, det är: "Var inte rädd."
Och den näst vanligaste: "Jag är med dig."
Alltså: Var inte rädd. Jag är med dig, i himmelen inom, som ett litet barn.
Barnet är helt värnlöst. Det vill väcka din ömhet och kärlek, vill växa till i dig och bli större, vill locka in dig i ett liv i tillit, vill ge dig seende ögon som upptäcker himlen, i varje människa du möter.
Vårt liv, vårt motstridiga inre, är inget hinder för att ta emot det barnet, Guds verklighet.
Ditt eget liv, just som det ser ut nu, i den här familjen och med de här relationerna, på den här platsen, i den här uppgiften, är själva förutsättningen.
Det är här, mitt i det trassliga livet du lever, som du kan möta Gud. Endast här, ingen annanstans, "se ej fjärran, sök helt nära".
Nedbrytande krafter omkring dig och inom dig, känslor av missnöje, leda, tomhet, besvikelse - kan bli Guds inbjudan till förändring.
"Livets tecken är en stjärna, som visar vägen, säger: Kom!"
I allt vi möter, inbjuder Gud till växt och förändring. Lockar oss närmare.
Så kan "natten som vi förut fruktat bli vår rikedom", när vi låter dörren till himmelen inom stå på glänt, och det lilla barnet får forma vårt liv.
Vårt liv är en vandring med Barnet, Kristus, till Gud, som älskar oss med en kärlek större än vi kan tänka eller ana.
"Livets tecken är en stjärna, som visar vägen, säger: Kom!"
Christina Dalberg, präst.